Jobbig start..

Morgonen startade inte bra någonstans.. I morse vaknade jag av Emils alarm. Vilket betyde, usa resa. Storsint som jag är ville jag väl inte visa att tårarna va nära hela tiden, men efter ett tag så sprack det. Fick då den där underbara värmen som man bara kan få av hans kramar och så grät jag lite mer. när han åkte så grät jag ennu lite  mer. Hela morgonen och dagen i och för sig har jag gått med den lilla klumpen i halsen. Runt kvart i åtta kom mamma och hämtade mig och vi åkte ner till stallet och pysslade om valle inför CR och KM. Klockan tio startade jag Cr i 60 cm vilket gick.. sisådär. Fyra fel och en rätt less ryttare. Ville ställa mig i ett hör och gråta. (inte kanske helt för rivningen mer kanske för att min älskling åkte) Blev less på mig själv och tog mig i kragen. körde Lilla KM 70 cm och blev nollad!! Tog hem segern i lilla km ponny, vilket gjorde dagen lite ljusare. Dock önskade jag att emil varit där.

Åkte hem och fixade med hästen och vidare till lägenheten där ångesten började igen. Blev alldeles ifrån mig för att jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle lämna katten hos emils föräldrar eller inte. Blev tillslut så att min kära ebba sa att hon skulle komma så nu sitter jag hr och väntar på en trogen vän som kommer i nöd!