Jag vet inte om ni som är kvar och läser minns min foder häst vilma? Jag hade iaf vilma i ett år. Just det året var ett av mina jobbigaste år någonsin. Och vilma var där hela tiden för mig. När vilma blev tillsalu hade jag inte möjlighet att ta över henne. Jag blev så sjukt knäckt av att lämna henne. Jag tror inte jag någonsin kom över att vi var tvungen att skiljas. Den hästen har varit mitt allt, min bästa vän. Hon har det så bra nu där hon stod men det tog mig lite mer än ett halv år att klara av att släppa in hennes nya ägare och åka å hälsa på henne. När jag väl gjorde det var det så sjukt jobbigt och nu har det gått ett helt år sedan dess. Igår när jag åkte till Högbo såg jag hennes lilla rumpa i en hage. Det svarta uppe på och kritvita mer till på svansen. Så jag tog mig i kragen och åkte dit. OCH DET GICK SÅ BRA !! Inga tårar utan bara ren lycka att se hur bra hon har det
